RSSMagnus Haglund, “Radiosignaler Bortom Kontroll,” Göteborgs-Posten 26 June 2008
F som i frihet. R som i radio. A som i annektering. Författaren och konstnären Tom McCarthy använder radion som instrument för att nå bortom kontrollen över det skrivna och det tänkta.
Vem är han egentligen? Är han författare eller konstnär? Eller något tredje, vildare och friare, som sträcker sig utanför genredefinitionerna och utforskar verklighetsgränserna med andra redskap och metoder än de brukliga, etablerade?
Jag träffar engelsmannen Tom McCarthy på Moderna museet i Stockholm, någon dag före öppnandet av samlingsutställningen Eklips - konst i en mörk tid, där han medverkar med konceptverket Black box. Det är en sorts radiostation som över en radie på några kilometer sänder meddelanden på FM-bandet 24 timmar om dygnet under hela utställningsperioden, 31 maj till 24 augusti.
Fragment från tidningar, radio och teve som har att göra med utställningens tema om förhållandet mellan ljus och mörker, blandas med siffror och koder, utsnitt ur väderleksrapporten - “Bottenviken, i morgon nordostlig vind men mest sjöbris, annars god sikt” - citat av Ovidius och Shakespeare, en berättelse om en pappa som tagit sin familj som gisslan, och detaljer kring den partiella solförmörkelse som kommer att inträffa i Stockholm 1 augusti mellan kl 8.40 och 9.42. Världen som material, meddelanden som går att bryta ner i smådelar, manipulera och ge nya betydelser. Syntaxer och motsyntaxer. Infiltrationer och störningar.
- Det är ingen ljudinstallation, säger Tom McCarthy när vi står bredvid den lilla lådan som sänder ut informationen. Det är en radiosändning.
- En av inspirationskällorna är Jean Cocteaus film Orphée från 1950, där en död poet skickar kodade meddelanden över radio som snappas upp av en levande författare. Cocteau hade själv fått idén från de sändningar som den engelska säkerhetstjänsten gjorde under andra världskriget, där man använde sig av dikter som innehöll krypterade budskap till den franska motståndsrörelsen.
Själva föreställningen om radion som kommunikationsinstrument, med trådlös överföring av signaler och information, från sändare till mottagare, dyker upp här och där i Tom McCarthys verk. Den löper som en röd tråd genom hans hittills tre publicerade böcker, romanerna Remainder och Men in space, och essän Tintin and the secret of literature. Den bildar också kärnan i den nya roman, med arbetstiteln C, som McCarthy håller på att färdigställa. C som i call, code, crypt, crystal, carbon, cocaine. De koder och krypteringar, kallelser och kopior som berättelsen cirklar kring har att göra med åren strax före första världskriget, när den italienske uppfinnaren Guglielmo Marconi skapade ett antal patent inom radiotelegrafi och bland annat belönades med Nobelpriset i fysik 1909. Språket som ett sätt att förstå världen, kanske också missförstå den, eller till och med förstöra den.
Brytningen mellan konst och litteratur är något som den inflytelserika amerikanska kulturtidskriften The Believer tagit fasta på när den nu i juni beslutat att belöna Remainder med priset som årets roman. “Remainder är en konstinstallation förklädd till en briljant roman”, står det i motiveringen som också betonar Tom McCarthys givna plats i traditionen bland författare som Raymond Roussel och William Burroughs.
Tom McCarthy berättar att både Remainder och Men in space skrevs långt innan de kom ut, redan kring år 2000, men att de refuserades av alla de stora engelska bokförlagen. I stället var det ett litet, oberoende konstförlag i Paris, Metronome Press, som först gav ut Remainder 2005. Så hamnade McCarthy i en utgivning som inkluderar samtida konstnärer som Liam Gillick, Rebecca Horn och Kendall Geers.
Ryktet spred sig om den udda romanen om en man som efter en olycka med vidhängande minnesförlust metodiskt rekapitulerar delar av sin tidigare vardag. Det repetitiva inslaget, med enkla handlingar som upprepas om och om igen med allt större fokus på enskildheter och avvikelser, där huvudpersonen tar hjälp av ett oräkneligt antal skådespelare, statister och scenografer, påminner om hur vissa konstnärer arbetar med iscensättningar och verklighetsmanipulationer. Samtidigt är McCarthys berättelse i stora stycken en klassisk roman, ett slags möte mellan konceptkonst och Balzac.
- Remainder handlar om trauman och katastrofer, om något gömt och bortträngt som kommer tillbaka och gör sig gällande i annan form.
Det intressanta med Tom McCarthys berättarkonst är just osäkerheten om var gränslinjerna går mellan det spelade och det faktiska. Det finns paralleller till hur konstnären Jeremy Deller har iscensatt konfrontationerna mellan polis och arbetare under gruvarbetarstrejken 1984-85 (i filmen The Battles of Orgreave), eller hur Pierre Huyghe använt sig av Sidney Lumets 70-talsfilm Dog day afternoon, där Al Pacino spelade rollen som bankrånaren John Wojtowicz, men i stället låtit en betydligt äldre Wojtowicz spela rollen som sig själv, tillsammans med amatörskådespelare i tidstypiska peruker (i konstvideon The third memory).
Efterhand har de etablerade bokförlagen snappat upp att det finns ett stort publikintresse för McCarthys på en gång experimentella och humoristiska sätt att leka med fiktionsformerna, och i USA ges han numera ut på det stora förlaget Random house. Intresset lär knappast minska med The Believers pris.
Men Tom McCarthy är noga med att påpeka att förbindelserna mellan konst- och litteraturvärlden för hans del framförallt handlar om en konstnärlig frihet.
- Den engelska bokbranschen är för närvarande väldigt konservativ och allt annat än chanstagande, säger Tom McCarthy. Jag har en bestämd känsla av att unga människor snarare går till konsten än till litteraturen när de vill uttrycka sin kreativitet och fantasi. Konsten som arena erbjuder större möjligheter, den är friare och mer dynamisk.
Utan jämförelser i övrigt, påpekar Tom McCarthy att det som hände med Remainder också skedde med böcker som Burroughs Den nakna lunchen och Nabokovs Lolita, som först gavs ut av det lilla förlaget Olympia press i Paris, specialiserat på avantgardelitteratur och erotiska romaner. Några decennier tidigare var James Joyce tvungen att vända sig till Sylvia Beach och hennes Parisbokhandel Shakespeare & C ompany för att kunna ge ut Ulysses. Och kanske är just detta litteraturen måste göra i dag: söka sig mot alternativa samhörigheter, för att bevara sin rörlighet, sin intellektuella nyfikenhet?
Tom McCarthy
Författaren och konstnären Tom McCarthy är född 1969 och bosatt i London.
Han har hittills givit ut tre böcker, romanerna Remainder (Alma Books, 2006) och Men in Space (Alma Books, 2007), samt essän Tintin and the Secret of Literature (Granta Books, 2006) som är en poststrukturalistisk analys av olika Tintinmotiv, inspirerad av bland andra Roland Barthes och Maurice Blanchot.
Han är för närvarande aktuell med den konceptuella radiostationen Black box, som ingår i Moderna Museets sommarutställning Eklips.
Nu i juni tillkännagav den amerikanska kulturtidskriften The Believer att Remainder tilldelats The Believer Book Award, i konkurrens med bland annat Junot Diaz The Brief Wondrous Life of Oscar Wao och Michael Chabons The Yiddish Policemen’s Union.
Tom McCarthy är också generalsekreterare i INS, The International Necronautical Society, som sedan starten 1999 har genomfört en rad aktioner, bland annat i form av radiosändningar.